m&m

Som för att riktigt sparka in pannbenet på min optimistiska skalle, så visade denna dagen att den absolut inte tillförde något till min alltmer glädjeuttömmande vardag. Det är som en enda lång backe som pekar åt fel håll. I detta fallet uppåt. Så för att sparka på han som redan låg ner fullständigt drev den lyckan ur mig och lämnade mig gråtandes i ett hörn. Tack Söndag. Prisa herren!

Har åkt på en släng av den nostalgiska sjukan. Det hela började med att jag för någon dag sedan fick för mig att spela vidare på det halvgamla spelet "Psychonauts" till PS2.

Jag vet att du tänker: "men det är väl inte speciellt nostalgiskt?", och nej, verkligen inte, men om du slutar avbryta mig så kanske jag kan få avsluta mina meningar. 

Det utvecklades på något underligt sätt till att jag blev helt sjukt sugen på att dra en repa i det gamla spelet "Road Rash" som jag spelade vansinnigt mycket när jag var en liten grabb på vårt Sega 16-bitars vi hade hemma.

Internet är min vän och inom en kort stund hade jag fått tag på inte bara Road Rash, utan Road Rash 2 och, hör och häpna, Road Rash 3!

För er som inte är allmänbildade alls, så är det ett motorcykelspel som var galet mycket före sin tid, och som fortfarande lätt är det roligaste spelet att köra hoj i. 

Testade även en så kallad virtual desktop idag. Programmet heter YODM3D, står för Yet anOther Desktop Manager och tillåter en att ha 4 olika skrivbord som man kan bläddra mellan på samma sätt som man roterar en kub. Det är lite svårt att förklara men jag lägger ut en bild på det. Ganska rolig sak och även om jag har svårt att se meningen att ha det så ser det fruktansvärt häftigt ut. Coolnessfaktor 10 av 10.

På onsdag åker jag till Göteborg, till min älskade, för att stanna för evigt. Ja, tänk om det ändå varit så väl. Dessvärre stannar jag inte för alltid, dock en längre period än vanlig. Fram till Mollie tar sin student går det att finna mig i Götet.

Nu har jag verkligen inget mer att säga er, så god natt på er, vi hörs snart igen.

/Martin

2 stycken praktexemplar på att folk har för lite att göra. Dock väldigt roligt! Håll till godo

Något som tillhör ovanligheten för mig är att faktiskt bry mig, sätta mig ner och titta på den mer och mer eländiga Schlagerfestivalen. Dock inträffade detta ikväll. Chillinötter och hemmagjord läskeblask stod till mitt förfogande och jag måste väl säga att ja, det kunde varit en mycket bättre kväll.

Inte helt oväntat gick ju Norge hem som segrare med Europas egna stjärtgo... Nä, förlåt... Stjärngosse Alexander Rybak i spetsen. Låten Fairytale krossade allt motstånd och slog poängrekord med pompa och ståt. Inte alls oförtjänt heller eftersom det helt klart var den bästa låten.

Sångaren är bara en liten glött och misstänk likt min systers pojkvän. Ska fråga nästa gång jag träffar honom om han möjligtvis har Norskt ursprung.

Så Grattis Norge! Alexander är jätteduktig men jag svär, om jag får höra att han är söt eller gullig en enda jävla gång till så begår jag självmord medelst en trubbig sked.

Tyskland gjorde ju det smarta draget att hyra in den exeptionellt äckliga Dita Von Teese, eftersom hon är hela världens gullegris och alla tydligen tycker att hon är så fruktansvärt vacker, världen har absolut horribel smak. Ni kanske borde hyra in Manson nästa år så är er idioti fulländad.

Kvällens lågvattenmärken (förrutom Tyskland) är ju Grekland och Finland.

Grekland skickade en Mallorcasolbränd hobbybög med grava Ricky Martin komplex, och alldeles för stor v-ringning (och svettringning) som försökte dansa sig in i våra hjärtan men framkallade mest vågor av skratt inifrån mitt bröst.

Finland  levererade Eurotechno ala E-Type med sjungande töser på scenen och mycket blinkande ljus. Det hela kompletterades av en bakåtvänd keps och häftiga moves med ena handen. Problemet låg väl i att killen som framförde låten hade alldeles för många år på sitt konto för att det inte bara skulle vara sorgligt. Dessutom är det 2000-talet, inte 90-talet. Eurotechno görs inte längre av en anledning. 

Synd och skam att inte Sverige kom högre upp än vad vi gjorde, nu när vi för en gång skull hade ett bidrag som var bra. Bode enlig mig hamnat topp 3.

För övrigt är jag glad att jag slapp höra den helvetes "Tingeling" låten ikväll. 

Det var min schlageranalys för i kväll. Nu ska jag gå och sova.

Jösses, såg precis att jag hade gjort en sär skrivning! (ja det var meningen nu). Jag hade skrivit schlager analys. HERREGUD. Det är verkligen något som jag hatar, när folk inte kan skriva ihop sina ord. Hur svårt ska det vara? Men det är nu ändrat och ingen skada är skedd. Phew.

Nattinatt

/Martin

Denna kan förhoppningsvis rädda din dag

/Martin

Jahapp..

Nu har Mollie skaffat ett tillbehör till näsan. Ser riktigt, riktigt fint ut måste jag säga. 
Precis när jag börjar fundera på att ta ut mina så tar hon ett nytt hål. Intressant. 

Idag har jag tagit tåget till Helsingborg för att intervjuas till en utbildning som jag har sökt. Linux systemspeciallist för den som undrade. Intervjun gick bra tror jag och jag fick komplimanger för min "vackra handstil", tydligen har man inte hört allt ännu.

Annars har jag halkat in i PS3 träsket och börjat ägna oroväckande många timmar åt att spela GTA IV. Fantastiskt spel det.

Det får räcka, har inte lust att skriva mer just nu.

/Martin 

Så..

Jag ringde min handläggare på arbetsförmedlingen angående en praktikplats som jag skulle kunna få. För oss utan jobb så kan man få tillträde till något som kallas för "jobbgarantin" efter att varit inskriven i 3 månader. Man får då praktikplats och stöd från sin a-kassa. Jättefint. 

Som sagt så har jag blivit erbjuden en praktikplats, och ringde därför och frågade om jag kunde ta den redan nu, innan jag har kommit in i jobbgarantin och ändå få stödet jag behöver. Svaret blev nej. Tydligen har regeringen bestämt att det är bättre om jag inte har något att göra än att jag får en praktikplats som kan ge chans till jobb. 

Med andra ord tycker Reinfeldt och hans vänner att jag hellre ska gå och vänta i över en månad till, söka jobb, och sen kan jag ta praktikplatsen. För tänk om jag heltplötsligt skulle hitta ett jobb som jag skulle kunna få under tiden jag annars skulle praktiserat? Då skulle jag ju gå miste om något. 

Vad de kanske inte riktigt tänker på är följande: 

1. Jobbet som jag skulle kunna söka kan ju lika gärna dyka upp efter de tre månaderna, när jag praktiserar. Om man inte ska gå miste om något är väl hela idén med jobbgarantin ganska värdelös. 

2. Praktikplats kan ju med stor sannerlighet leda till en anställning senare, om inte så har man i alla fall kanske fått en erfarenhet inom något man vill jobba med och har ytterligare en referens att luta sig på.

3. Det är faktiskt ekonomisk kris i Sverige och om det inte märkts tidigare så är det ganska högt tryck på de företagen som faktiskt anställer folk eftersom så många går utan jobb på grund av varsel och så vidare. 

Inte ens arbetsförmedlingen verkar kunna stödja riksdagens regler på det området mer än vad de måste. De tycker, precis som jag att det alltid är bättre att vi arbetslösa får något att göra än att vi måste vänta, bara för sakens skull.

Jag har nu, förmodligen till Mollies stora förtjusning, tagit ställning, och tänker för första gången rösta i valet 2010.

RÖTT

/Martin

Jahapp!

Ingen uppdatering i Göteborg blev det men väl en nu när jag är hemma igen.

Torsdag: Mollie mötte upp mig iklädd regnjacka och stövlar, modell dagisbarn. Det var hur sött som helst. Vi åkte hem till henne och vilade upp inför den stora dagen.

Fredag: Började dagen med en stadig frukost och morgongymnastik. Sedan följde den obligatoriska paniken eftersom frisörskan hade dragit sig ur i sista sekunden vilket ledde till att det rådde en viss osäkerhet hurvida håret skulle vara kronan på verket eller ej. Dessutom hade fadern i huset fått problem med sin bil och var därför inte säker på att han skulle kunna köra oss senare på kvällen. Panik utbröt, helvetet frös till is och grisar började flyga. Vi lyckades mot all förmodan ta oss i kragen och gav oss av till en av Mollies vänner för att göra oss vackra och stiliga inför kvällens bravader. Väl där hemma blev det smörgåsar i stora lass och hårfixning i timmarna flera. Kvällen till ära gjorde jag världen en stor tjänst och plockade ut diverse störmoment från ansiktet, vilket Mollie var orolig att jag inte skulle hinna eftersom jag inte började med det förrän den sista timmen. Tänkte bara inflika att jag hann.
När alla klänningar och kostymer var på så begav vi oss ut i trädgården för fotografering. Båda damerna var mycket vackra och jag var för en gångs skull ganska stilig.

Vår bil till balen anlände strax efter och vi åkte iväg. Innan vi var framme skulle vi göra ett stop till, denna gången på deras skola där det skulle fotas flitigt utanför. Det blev många fina bilder där och jag fick träffa några vänner som jag inte tidigare stött på, många hälsade med kommentaren: "Åh Skånska är så gulligt!". Jag har inget mer att säga om det.

När det tagits bilder och poserats i alla möjliga vinklar och kombinationer drog vi vidare mot balen. Redan nu började min dam ångra att hon valt de jättefina skorna med kriminellt höga klackar som dessutom blev snedslitna på kullerstenen som täckte gatorna. Väl framme träffade vi ytterligare folk och jag fick plötsligt fler händer att skaka, tror aldrig att jag sagt mitt namn lika många gånger under en kväll som då. Vi stod i kö i vad som kändes som en evighet och blev, när vi kommit fram, filmade och fotograferade, precis innan ingången. 
Därefter blev det välkomstdrink, och mat. Menyn bestod av:

1. Aptitretare (liten, fyrkantig brödbit med skagenröra)

2. Potatisgratäng, oxfilé och grönpepparsås

3. kaffe och någon sorts chokladkaka.

Under tiden maten pågick hölls det pinsamma tal och killen mitt emot mig lyckades lura till sig en större mängd alkohol än vad som var tänkt. Det var otroligt underhållande. 
Sen gick min dam och pudrade näsan och vi missade valsen på grund av den extrema kön till damernas. Vi tog dock igen det senare genom att skaka de lurviga i princip non stop. Mollie led av att hennes fötter ständigt gjorde henne påmind om de onda skorna. 

Vi seglade hemmåt vid 3-tiden, med onda fötter men nöjda med kvällen. 

Det är tyvärr med skam i kroppen jag erkänner att jag rökte på balen. Jag svek mitt löfte om ett bättre liv och förpestade mina gråtande lungsäckar än en gång. Till mitt försvar var det endast, och då menar jag endast den kvällen som rökpinnen hängde i min mungipa. Så nu får vi börja om på ruta ett igen, och det är därmed min 2:a rökfria dag idag. Prisa gudarna!

Lördag: Tanken var att vi skulle tillbringa dagen på nordens största nöjespark, de gröna kaninernas hem, Göteborgs stolthet......... LIIIIIIIIISEBEEEEEEEERG! Tyvärr blev det inte riktigt så. Låt mig berätta varför. 

Vi vaknade cirkus klockan femtonhundra, och vi skulle möta Mollies vän klockan 16. Good luck Chuck. Snabb frukost och en hopp i duschen för att tvätta av den värsta balsvetten. Hjärtat hade dessutom en mild baksmälla att tampas med och började ångra sin iver att få åka den nya snurrande saken som har slagits upp på nöjesparkens marker. Så vi var klara, jag hoppade ut i hallen för att kunna komma i mina skor och likt ett litet barn, skutta in i det förtrollade landet. Min lycka blev dock kortvarig när jag till min stora förskräckelse upptäckte att mina skor inte fanns där de borde. Det visade sig att vår skjuts till balen hade slängt av våra kläder där hemma, men glömt skorna som nu befann sig långt borta i ingenmansland. Återigen utbröt total panik, och ännu mer när vi fick reda på att hon inte skulle komma hem förrän idag (söndag), vi blev därmed lite osäkra på om jag skulle få med mina älskade Cirka-sulor hem. 

Vi tog det som en man och beslöt oss för att bara ta det lugnt istället. Det slutade med en hel del vin och Cultureclub DVD:n på för hög volym, i alla fall om man ska tro lillebror i huset som våndades. 
Sen kom Bettan hem och returnerade skorna till vår stora förtjusning. 

Nu är det ju söndag och idag har det rests till Skåne, och inte jättemycket mer. Sitter nu, som ni märker, och skriver här och ska väl gå och lägga mig inom inte allt för många timmar skulle jag tro. 

Det är allt för ikväll. God natt på er alla!

/Martin

God morgon.

Klockan 11.20 ska jag ta tåget härifrån för att komma till Helsingborg, för att kunna ta mig vidare till Gbg. Längtar jättemycket nu, känns som det var hur längesedan som helst. Fast det egentligen inte alls var det. 

Idag är jag ganska trött och dagens look är en aning sliten. Men vad gör det. Vid närmre eftertanke ser jag nog alltid lite sliten ut. What more can a poor boy do?

Sluta-röka-grejen jag har fått för mig går förresten fint. Trodde det skulle vara lite mer spännande saker för mig att skriva om, som att jag hade legat och gråtit i ett hörn, mordhotat ett marsvin eller liknande. Jag är väldigt ledsen (men samtidigt glad) över att ni inte har fått något sådant att registrera på era hornhinnor eller vad det nu är på ögat som fångar upp det man ser.  

Nä nu tänker jag inte sitta här och dryga mig längre. Nästa uppdatering gör jag förmodligen från götet.

Ha de bra allihopa.

/Martin

Hej.

Som ni kanske ser så har vi nu bytt namn på vår blogg till m&m. Ett enkelt namn som ändå sätter grädden på toppen så att säga. Vi har även lagt till en tillfällig liten bild i "headern", den kommer att ändras senare. Hoppas dock att det faller er i smaken än så länge.

Idag är andra dagen utan att röka. Det känns bra, har tagit av mig plåstret för en stund sedan så jag får se om suget sätter in snart igen. 

Har sovit konstigt i natt, ungefär som när man har extremhög feber, drömt jättekonstigt och vaknat svettig. Varit ungefär som i något mellan dröm och verklighet hela tiden. Trodde jag började bli sjuk, fast jag kände mig ju inte febrig eller så. Gick ner och läste på bipacksedeln till mina plåster eftersom jag anade ugglor i mossen, och mycket riktigt. Vanliga biverkningar: "Livliga" drömmar och  sömnproblem. Ja, och annat smått och gott med. Men inget som har med mig att göra. Problem solved. 

Vidare ringde jag mina vänner på Alfakassan! Idag hade dom minsann skaffat en telefonkö som jag efter många om och men blev placerad i. Sedan var kvinnan i andra luren vänlig nog att tala om att de har en kötid på 12 veckor innan man blir tilldelad handläggare och där med kan få ersättning. 12 VECKOR!? Det är 3 månader (för er som inte kan räkna). Så vad gör man? 

Jag blev i alla fall uppring senare av en vänlig röst som berättade att hon ringde från den utbildningen jag sökt till hösten och att hon ville boka tid för en intervju. Det är ju alltid trevligt. Nästa onsdag klockan 11 skrevs in i min kalender. 

Nu tror jag inte att det blir med för ikväll.

Godnatt

/Martin

Dag 1 av min slutgiltiga kamp mot nikotinet. I ett försök att kompensera för icke-rökningen strödde jag socker i mitt te imorse, socker och en skvätt grädde. Fancy as fuck!
Ciggavsaknaden börjar göra sig påmind på riktigt nu mot kvällen, tursamt nog slängde bror min på ett plåster på mig för någon timme sedan. Det sitter nu och kliar ihärdigt på min högra arm. Men det känns bra, det kommer att gå fint känner jag. 

Dessvärre kan ju inte dagen gå igenom utan diverse prövningar som bara gör att man direkt efter vill suga i sig en pinne full av tjära, kolmonoxid och andra härligheter. 

Försökte få tag på min a-kassa idag igen, jag säger igen med fet stil eftersom jag har försökt ringa flertalet gånger innan och då fått svaret att inga telefonister är lediga, ring igen senare. Idag ringde jag och då hade asen ändrat tiderna, så jag ringde givetvis för sent. Vaihelvete är felet? Ska det vara så in i helvetes svårt att få tag på dom? Idioter. Jag ska ringa upp dom imorgon igen med full vrede och fullkomligt explodera i örat på den stackars telefonisten som ska behandla mitt ärende. Sedan tänker jag dra ner dom i helvetets mörkaste avgrunder där de hör hemma. 

Eftersom vi hittade ett par inlines som inte var lika medeltid som de jag använde mig av innan, har jag och brorsan dragit en repa. Sett byn by day så att säga. Det gick mycket smidigt trots avsknaden av bromsar och ett svettigt möte med en bil i nerförsbacke som kom körande ut från en parkering, utan en tanke på att jag kom susandes förbi i alldeles för många kilometrar i timmen. 

Som ni kanske märkt har jag lekt lite med färgerna på sidan. Detta är dock inte nödvändigtvis slutgiltigt utan kan mycket väl komma att ändras så småningom.

Nu på kvällskvisten har jag provat kostymen som jag ska ha på Fredag på balen. Den satt ungefär så bra som en kostym kan sitta, och jag räknar med att vara otroligt stilig när jag eskorterar min dam genom folkmassorna, och bjuder upp till dans och sång. 

Vi har även bestämt oss för att mogna lite och ändra namnet på bloggen eftersom det bara inte går att ha ett såhär fånigt namn när vi är så extremt seriösa. Redan nu har vi två stycken starka kandidater, fler ska kommas på och sedan sker det en omröstning i största hemlighet. Ingen kommer att få gå hem förrän vi är överrens. 

Annars blir det lite prat med min käresta och mängder av kaffe. Mollie och kaffe. Härligt.

Kärleken lämnade just mig en stund ensam för att hon och hennes syster bestämde sig för att sminka sig roligt. Tjejer.

Ja, mer blir det nog inte ikväll. Hoppas ni har det bra!

Nattinatt på er
Kramar från Martin

Här kommer det minst sagt episka slutet på Limbo Of The Lost. Titta och njuuut

Nu har min Mollie åkt återvänt till sitt Göteborg och vardagen återgår tyvärr till det normala. Vårt engagemang för bloggen denna veckan har varit minst sagt svalt och för att kompensera detta lite väljer jag att sammafatta vårt äventyr. Jag ska försöka att hålla mig kort. 

Sommaren har kommit till Sverige och slagit ut sin grönska över kullar och mark. Det har badats och jag har även lyckats bättra på min för evigt mesiga bränna. Ett stort intresse för spelet Left 4 Dead har visats från min bättre hälft och som ni tidigare kunnat läsa har vi ägnat en hel del av vår tid till det. Eftersom jag bara äger en dator fick jag snällt sitta vid min brors och axlade då manteln som hans alterego "SLAKTMASKINEN"  (skrivs fördelaktigt med versaler, bör tillägas). Vi sköt, grillade och sparkade rumpa igenom alla kartorna tillsammans en gång för att sen försöka oss på en svårighetsgradshöjning. Då var det våra rumpor som plötsligt blev sparkade. Hårt.

                Martin"SLAKTMASKINEN"Rasmussen                                               

                Mollie"Hakan"Lindstroemthelin

 Det har även sjungits Singstar, både ABBA, Eminem och andra godingar, vi sparkade givetvis rumpa där också.

Uppmärksamheten har också riktats till stor del mot ett litet finurligt spel som kallas för "Limbo Of The Lost", vilket vi till min stora förtjusning fått den enorma äran att prova.

Så för att sammafatta det hela så har vår vecka till största del handlat om sol, bad och att kicka rumpa.

Nu är det så att i mitt paket med ciggaretter kvarstår endast två stycken. Och jag planerar inte att köpa fler. Givetvis tänker jag dela med mig av mitt lidande till er kära läsare och skriva dag för dag om hur min kropp faller i bitar till skriket av min nikotinkrävande hals. Jag är medveten om att detta gjorts tidigare, men varför försöka vara orginell när man kan kopiera andras ideer? Nä men allvarligt så antar jag att det hela mest kommer att fungera som terapi för mig. 

Lyckligtvis kan jag nämna att jag och Mollie ses redan på Torsdag igen, då ska vi på bal. Det kommer bli mycket, mycket vackert.

Jag tackar för mig för idag. Hoppas ni har det bra där ute!

Kramar från Martin