m&m

Jag är så jävla trött på att ljuga. Jag som alltid säger att jag aldrig ljuger, att jag har alldeles för gott samvete för att inte tala sanning men jag ljuger varje dag.
Folk frågar om mig & Martin hela tiden och den vanligaste frågan är "Men hur orkar ni med ett långdistansförhållande?" och jag svarar alltid "Det är inget problem för vi älskar varandra". Men vet ni, det är en stor jävla lögn, för det är visst ett problem, trots att vi älskar varandra. Vi står knappt ut, vi orkar inte med det egentligen. Men vi gör det ändå. Det är det som kallas att lida för kärleken.

Jag hatar att vara utan Martin, hatar det så mycket att jag i princip gråter varje kväll jag måste lägga mig i min stora, tomma säng på kuddar som luktar Martin, måste vända mig om på morgonen och riktigt se Martins frånvaro lysa på hans sänghalva. Jag hatar det så otroligt mycket.

Och jag vet att jag är arg och bitter, min näsa gör ont efter piercingen och det är lingonvecka men det spelar ingen roll för den här känslan vaknar jag med varje morgon och somnar med varje kväll.



Jag längtar tillbaka till våran första kyss, våran första vecka ihop, allt var så enkelt & okomplicerat & jag gick på små rosa moln.
FY FAN FÖR KÄRLEK
Varför måste det göra så ont?
/Mollie