m&m

Äntligen i Skåneland, helgen har spenderats med min älskade, och åh som jag har längtat. Dålig uppdatering nu, jag vet, men det blir lätt så när man är nykära & inte setts på ett tag. Vädret har varit alldeles förträffligt, jag har tillochmed badat (dock i plast-pool), MEN ändå inte illa för att vara jag. Martin var fegis och vågade inte men jag lyckades tillslut spruta ner honom fullt påklädd med vattenslangen. Nu väntar jag bara på hämnden, jag tror han går runt och väntar in ett tilfälle... 
Efter halo-kvällen hos Joshna i veckan har Martin fått för sig att jag ska bli en gamer, så igår kväll spelade vi Left 4 Dead som jag aldrig spelat innan. Det gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, men det som förvånade mig allra mest var att jag verkligen tyckte att det var kul. Det är fan inte ofta jag uppskattar spel på en sådan nivå. 
Denna kvällen har vi sjungit Sing-star i några timmar, ABBA ftw! SOS är så våran låt. Snart tänkte vi nörda lite Left 4 Dead igen... Det ser jag fram emot.

Nu lämnas ordet över till Martin. 

Tack Mollie..

Så.. Helgen spenderades delvis hos min syster, delvis hos min kära mor. Väl hemma här har vi njutit av strålande sol och iskallt vatten. Igår-kväll spelades det Left 4 Dead flitigt i datorrummet in på sena timmen. I ett försök att få Mollie att totalt bemästra konsolvärldens rysare satte jag henne idag på att spela Killzone 1 & 2. Det var inte helt uppskattat. Efter att ha skrålat halsen hes till tonerna av ABBA singstar sitter vi nu och väntar på att ena datorn ska bli ledig så att vi kan spinna igång L4D igen. Världen har ju trots allt alldeles för många zombier att avliva, och alldeles för få människor som är ädla nog att ta på sig ansvaret. Det är upp till oss att rädda mänskligheten från detta helvetets avskum. Vidare har min kära rätt, en pågående planering inför en kommande hämnd rullar ständigt i bakhuvudet och kommer att fullkommligt eskalera när man minst anar det. 

Då tackar jag för mig och hälsar er alla godnatt!

/Martin

Eller så var det bara för att jävlas, jag minns inte.

Detta var egentligen tänkt att publiceras igår men eftersom datorhelvetet helt plötsligt fick för sig att verkligen inte koppla upp sig mot det trådlösa, och inte meddela mig det förrän jag var klar med hela inlägget, så blev det ju inte sparat. Så jag skriver det nu istället. 

Igår var en lustig dag. Brorsan var hemma från jobbet av medicinska skäl och vi hann bestiga 4 filmer under dagens gång, varav 2 stycken som jag inte tidigare sett. Vidare kom jag ett steg närmre min hemliga infiltration av de lokala skolorna och en pingla tyckte att jag hade en, och jag citerar: "jävla turknäsa". Som om det skulle vara något negativt. Mitt säljande resulterade i ett "Nej tack", ett "Ring igen!" och en telefonsvarare hos killen som verkligen vägrar prata med mig. 
Jag hotade även min bättre hälft med att lägga up någon skojig bild på henne, som hämnd för den fantastiskt iögonfallande bilden på mig i alldeles för unga år. MEN som den godhjärtade man jag är, tänker jag låta det vara och nöja mig med att dra en suck över "hårdrocks-muppen" som hatar sport. 

Idag kommer iallafall Mollie hit och färgar min gråa hösthimmel i grönskande blomster och strålande solsken. Mer poetiskt än så blir jag inte klockan 08.49 en fredag morgon.

Ha en trevlig dag!
/Klappmongot

Spindeln som jag hittade igår på dörrkarmen var till min stora förskräckelse borta idag, och jag kan inte längre räkna på mina fingrar eller tår hur många gånger jag har skakat om mina skor innan jag tagit dom på mig, i tron om att aset ska ramla ut. Det har inte hänt ännu. 

Det fortsatte inte bättre, när modet svek inför min viktigaste uppgift idag. Jag fegade heltenkelt ur och likt en hund sprang jag hem med svansen mellan benen. 

Så nu sitter jag här, lyssnar på min absoluta favoritduo. På du tuben, eftersom versionerna som dom kör inför levande publik är snäppet bättre än de utan. 

Kramar från Klappmongot

Jag älskar att blogga! Jag älskar det så mycket att jag från och med nu kommer att dedikera hela mitt liv, viga fritiden och spendera varje minut av dagen åt att skriva inlägg, lägga till skiljetecken, redigera radbrytningar osv. 

Detta är alltså min och min kärlek Mollies blogg som vi skapat med mycket kärlek och omtanke. Vi kommer att svepa in över hela världen likt en enorm tornado och slita med oss allt som kommer i vägen. Ni kommer att kunna läsa om kärlek, svek, vardag, strömfördelare och även om bubbelvatten. Ni kommer att förfäras över ärligheten och vår provocerande "rakt-på-sak" mentalitet och ni kommer att gå ner i svåra depressioner av våra sorgliga livspoetiska rader.

Detta är ju, precis som min bättre hälft precis skrivit, ett stort steg i vårat förhållande, som verkligen bevisar vad vi är villiga att göra för varandra. Folk pratar ofta om att "det slutgiltiga testet är att flytta ihop" jag säger att det är att skapa, driva och underhålla en blogg tillsammans. Finns det då någon jag hellre skulle vilja göra allt det tillsammans än med min kärlek Mollie? Verkligen inte, var inte löjliga.  

Så jag välkomnar er varmt hit till våran blogg, hoppas ni kommer att trivas!

Klappmongot säger "over and out"