m&m

Kära läsare.

Det är med ett mycket tungt hjärta som vi meddelar att bloggen m&m tillsvidare läggs ned.

Vad framtiden har i sitt sköte får tiden utvisa men det rådande klimatet gör det tyvärr omöjligt att för närvarande fortsätta uppdateringen av bloggen.

Föjl länkarna nedan för att följa oss på våra egna bloggar.

Mollie

Martin

Vi tackar alla läsare för visat intresse.

hoppas vi syns igen!

Kramar Mollie och Martin

Oj vad det var längesedan vi hördes av.

Senaste inlägget handlade ju om vår tur till skogen där uppe i Västra Götaland, och det var ju i somras.

Mycket har hänt sedan dess. Sommaren har gått till höst, vi har gått från att vara arbetslösa till att vara studenter, flyttlasset har gått från Göteborg till Helsingborg, jag har hunnit bli långhårig och klippa av allt och odla ett fint litet skägg.

Som tidigare sagt så bor vi nu i en 1:a i Helsingborg, Skånes svar på Gamla Stan. Fast bättre. Såklart.

Min utbildning rullar på som attans, vi sitter och skriver kommandon och miljövariabler hela dagarna och jag förstår givetvis ingenting. Precis som det ska vara. Jag har redan haft 2 tentor och förmodligen flunkat på den senaste.

För några veckor sedan tog jag och köpte min kusins Iphone eftersom min andra mobila telefon höll på att haverera. Nu var det så att den var låst till Telia och det har inte jag, så min tanke var att låsa upp den. Det går ju att göra om man jailbreakar och så vidare.

Givetvis gick det ju inte som jag ville. Att göra en jailbreak gick tillslut men den gick inte att låsa upp. Hur jag än vände och vred fick jag inget nät på den. Kusinen kontaktade mig regelbundet och frågade hur det gick och tyckte att jag var lite av en novis som inte kunde fixa det själv.

Han erbjöd sig att ta den till en av sina arbetskamrater som skulle låsa upp den. Jag försökte förklara att det inte går att låsa upp den och att det inte var jag som gjort fel, men ingen lyssnade.

Jag lämnade den ifrån mig i Fredags och enligt min kusin skulle det ta killen 30-40 minuter att fixa det.

Vad han också borde ha sagt var att det skulle ta världshistoriens längsta 30-40 minuter, det är nu måndag och han har fortfarande inte klarat av det. Några "hinder" hade stötts på på vägen, möjligtvis att den inte går att låsa upp?

Sist men absolut inte minst vill jag passa på att sätta en fot i röven på alla er som tycker att hösten är vacker. Titta på den här bilden och se om du ärligt kan säga att detta är vackert.

Jag är medveten om att jag har tagit en bild på den regnigaste jävla piss-dagen på länge, men med handen på hjärtat, är det inte såhär de flesta av höstens gråa dagar är? Fina orangea löv som faller långsamt till marken är existerar bara på tavlor, målande av människor som andats in alldeles för mycket lösningsmedel i sina dagar. Tycker jag i alla fall. Men sen har ju jag å andra sidan inte rätt alltid.

Mollie kommer tydligen hem tidigare än väntat så nu ska jag sätta igång med maten innan hon stiger innanför dörrarna. Det bli spagetti och köttfärssås idag. Glamouröst va?

Ha det fint!

/Martin

Hej hej, hemskt mycket hej.

Söndag igen och en hel arbetsvecka väntar, helt fantastiskt! Nu är det endast 14 arbetsdagar kvar och nedräkningen fortsätter.

Igår var en spännande dag med mycket äventyr. Det började med ännu en formatering (den andra inom cirkus 2 veckor) och följdes av en stabil och fet frukost som intogs med största aptit. Sen hade Mollie fått den briljanta idén att den numer legendariska Slottskogen skulle få kungligt besök. Vi fick vittna om sälar som matades, extremt fula pelikaner och pingiviner i all sin prakt (och frack). Medan vi vandrade i parken upptäckte vi lustiga skyltar här och var, med muntra budskap och obegripliga motiv.

Idag fick Mollie, efter många om och men, upp mig ur sängen, något som jag inte var jättevillig till. Mollies gode far bjöd oss på restaurang, närmre bestämt Mongolian Barbecue Bamboo, där den intogs en 4-rätters middag. Det var Mollie, jag, hennes far Peter och lillebror Axel som alla valde den lika kända som utsökta Buffe-menyn . Det innebär att man börjar med en lätt sallad (som Mollie föräter sig på varje gång), sen kommer det en superb skål med diskvatten/buljong-soppa och en skiva torrt men gott bröd med en svag ton av vitlök. Efter det följer själva huvudrätten, där man går fram och plockar precis det man vill (nudlar/ris, grönsaker, kött av olika slag) och slevar på litervis med sås. Sen räcker man fram det hela till en man med rolig mössa som står och steker allt medan man ser på. JÄTTEKUL! 

Sista  skojighetsstadiet består av en (1) delikat kula glass medelst en skiva melon, äcklig ananas och ett antal klyftor mandarin eller nått sådant liknande. Det var förövrigt det enda som lillebror Axel åt.

Allt ramas in av att man får en liten Buddha-staty att ta med sig hem. 

Jag och Mollie (glupska som vi är) åt till vi nästan sprack i två delar, och rullade sedan hem efter bilen, långsamt men säkert. 

Tills nästa gång vi hörs, ha det gött!

/M&M

Nu var det Onsdag och räkningarna är betalda. Prisa Herren och Tak ah lah!

Vi har ju dubbel hyra denna månaden för att den lägenheten vi ska flytta in i måste betalas redan nu fast vi inte ska flytta in förrän i slutet av månaden. Det suger ju men det är ordnat frånochmed idag!

Så nu börjar nedräkningen inför flytten, sjutton arbetsdagar och tjugotre dagar med helger inkluderade har vi kvar till flyttlasset går mot Helsingborg. 

Igår var det ett hårt första pass på posten för mig. Det fanns inga burar att lägga leveranserna i och det regnade ner paket. Tillslut lyckades vi dock få rätsida på det hela och allt lugnade ner sig.

Jag har börjat läsa boken "Desperation" av Stephen King igen, fantastisk bok om jag får säga det själv. Mollie håller fullständigt och helhjärtat med mig om den synpunkten. Hon håller nu på att läsa "Stark" av ovannämnda författare, och det har blivit vårt lilla pensionärs-nöje att ligga och läsa bredvid varandra, ungefär som man ser gifta par göra i Amerikanska filmer. 

Det första gäller en bloggare här på sidan, jag minns inte vad han heter eller egentligen något alls, enda som fastnat är att när man kom in på hans blogg så varnade han folk för att inte läsa om man var rädd för att bli provocerad. Bara det gör mig fullständigt vansinnig til lden milda grad att blodådror spricker i skalllen och adrenalinet uppnår oanade höjder. Vidare gnällde han extremt mycker på "Kissies" blogg, och skrev en hel del (som han skulle beskriva det) "provocerande" åsikter om henne. Jag säger inte på något vis att hon är en toppentjej eller en fantastisk på att skriva. Det jag menar på är det enormt patetiska i att försöka vara så oerhört upprörande. Att killen i fråga verkligen tror att folk ligger och gråter i sin säng på kvällarna bara för att en helt okänd människa nämnt en på ett negativt sätt i en jävla skitblogg. Jag inser även ironin i att jag nu sitter och spyr galla över Herr elak, och att han faktiskt har provocerat mig. Förmodligen inte på det sättet han ville men, ändå, grattis du lyckades!

Sen kommer jag ihåg för ett par år sedan när jag satt i ett väntrum. Som sällskap hade jag ett gäng tjejer av den fjortiska sorten. Jag lyssnade oundvikligen på deras fruktansvärt "givande" konversation. Den löd något i still med:

"Jag vill tatuera in DATAhjärta blå. Den ska sitta på höften precis nedanför byxkanten så att min mamma inte ser det."

Det finns så mycket med den meningen som irriterar skiten ur en skåning, för att bara nämna en sak så heter det DATOR, inte DATA. Men det är som sagt bara det minsta felet. Kontentan av det hela är att vem fan tatuerar in det. DESSUTOM på ett hemligt ställe så hennes mamma inte ser det? Lilla vännen, om du inte får tatuera dig så gör det för helvete inte!

Varsin digital känga till er två och ett GRATTIS till bra val av första tatuering till sistnämnda!

Nu har Mollie några ord att dela med sig till er kära vänner!

Och även dessa handlar om irriterande saker, som tex irriterande bloggar...

Jag hatar verkligen när man måste läsa tusen inlägg om hur mycket den hatar henne & hur arg han är på denne osv. Men jag måste bara få spy lite galla över Kissie. 

Ärligt talat, vem är hon? Vad är hon ens känd för?
Kändisbloggar överlag är dåliga och har ganska lite innehåll, men Blondinbella och Kenza skriver ju iallafall om någorlunda vettiga saker. Vilket Kissie INTE gör. Hon lägger bara upp bilder på sin kropp i olika vinklar och skriver att hon aldrig kommer bli som Alkis-Kenza. Shit Kissie, Kenza blev nog jätteledsen för det, nu får du faktiskt be om ursäkt!

Gå in härunder för att läsa Kissies extremt ärliga & provocerande blogg!

www.kissies.se

Jag vann på lotto idag med. Fick ett brev (alltså ett fysiskt BREV i kuvert) ifrån Portugal där det tillkännagavs att jag hade vunnit 875000 euro och dom bad mig att skicka in mitt kontonummer så att dom kunde sätta in pengarna. Det hade ju inte varit så jävla genomskinligt ifall jag överhuvudtaget varit med i nåt lotteri i Portugal men det har jag, vad jag kommer ihåg, inte varit och därför faller det lite där. Snacka om engagemang, att skicka ett riktigt brev. Man börjar ju änna bli van vid tretusenfemtioelva mail med rubriken "Grattis, du har vunnit 3 miljarder" men detta är att gå lite till överdrift. Tydligen skulle jag dela vinsten med elva andra vinnare. Undra hur många av dom som skickar in sitt kontonummer...?

Nää, nu ska vi käka
hejdå

/M&M

Då var det Söndag. Veckans bottenskrap och den sista av de sju dagarna.

Upp för tidigt i morse för att jag skulle iväg och klippa mig och få en skvätt färg som skulle förgylla min annars bistra uppsyn. Efter en kämpig kamp med morgongrottmonstret Mollie, kom vi till slut upp och efter många om och men även iväg. 

Det var Mollies kusin som skulle stå för kapningen av stråna som klär min hjässa, hon är utbildad frisörska så det kändes helt okej. Under själva klippningen blev jag konstant mobbad av min flickvän och fick höra många faktiskt mycket fyndiga skämt om hjälmar, eftersom det tydligen var exakt det som min tidigare frisyr såg ut som. 

Som tur var blev jag ändå stilig efter att huvudbonaden var bortkapad. Sen var det Mollies tur att fixa med färgen. Efter första omgången upptäckte vi att skägg och polisonger fortfarande var i orginalfärg, vilket ju inte alls var rätt. Vi körde en gång till, denna gången med mycket bättre resultat, älskling blev imponerad och kallade mig snygg för första gången sedan vi träffades som unga. I was feeling. 

Nedan följer: en före, en efter och en work-in-progress bild. Håll till godo. Lägg speciellt märke till min förvandling från neandertalare till Prince Charming.

Före - Mitt gamla jag med en hjälm av hår

Work in progress - en stilig jag i poncho och elefantöron

Efter - förvandlingen är komplett!

Igår var vi då på biografen och tittade på den 6:e Harry Potter filmen. Den var, om jag får säga det själv, mycket, mycket bra. Definitivt den bästa hittills. 

Imorgon ska jag och Mollie införskaffa oss två stycken nya ID-kort. Våra börjar bli lite väl gamla. Sen väntar ännu en härlig arbetsvecka. 

Ha det bra sålänge!

Kramar från Mollie och Martin

Sådär ja! 

Nu var vi ytterligare en gång framför datorn, här på sidan.

Dagen började stadigt med riktiga Amerikanska pannkakor på svenskt maner. Det var bakpulver, bacon och Mapel Joe's lönnsirap. Det hela ramades in med starkt kaffe och för Mollies del ett glas (utspädd) apelsinjuice.

Maple Joe's lönnsirap. För riktiga män

Det är nu äntligen helg igen efter en slitsam vecka. Jag har som vanligt lidit mig igenom dag efter dag med mängder av paket som jag lärt mig att hata och Mollie har tagit hand om snoriga barn och hälsat på sin mormor (jag var även med där). Hon har även varit hos doktorn och fått beskedd att hon har lågt blodtryck. Förmodligen har hon också dåligt järnvärde, men det förnekade herren med stetoskopet. Vi får väl se vem som skrattar bäst, sist. 

Idag ska vi gå på BERGAKUNGEN, Sveriges, kanske hela universums bästa biosalong om man ska tro Mollie och hennes vän Johanna. Vi får väl se där också. Vi ska se Mr. Potter och hans vänner på en väldigt stor duk. 

Min storasyster klämde ut sitt andra barn i Torsdags. Hon är jättesöt och ska heta Emmie. Välkommen till världen och grattis Nina och Mats! 

Löning igår, passade på att sticka till Åhlens och inhandla lite saker eftersom det är utförsäljning och 30% på ALLT i butiken. Köpte bland annat en lagom gay ansiktskräm innehållande vitamin E, återfuktande och som motverkar ringar under ögonen. Så nu kommer jag snart att se ut som Brad Pitt. 

Vi hörs väl av imorgon, eftersom jag ska göra en extreme makeover. Mer om det då!

Ha det så bra sålänge! 

/Martin och Mollie

Tänkte att eftersom hurtbullen Martin fick ett ryck och fick för sig att uppdatera bloggen igår kanske man skulle visa något slags intresse för våran gemensamma lilla dagbok. Därför kommer nu ett inlägg från även mig, säkerligen inte lika underhållande och spännande som Martins, men ändock ett inlägg.

Tänkte berätta lite kort om Hultsfred 2009, ja, jag kom iväg tillslut på något jävla vänster och det var riktigt trevligt, trots att jag stundtals ville begå självmord pga det otroligt dåliga vädret och diverse missöden med läckande tält. Men trots att det var jävligt jobbigt (hade nog inte räknat med att det skulle vara så smutsigt och skabbigt, hultan tog min festivaloskuld) så kändes det fett värt det. Regina & Killers var i särklass bäst. 
Tack Jessi för att du stod ut med mitt eviga gnäll om att jag inte kunde sova & halsbrännan som aldrig gick över.
Tack Sofia, Alexandra & Tobias för att vi fick sova hos er när vårat tält hade pajat.
Tack så jävla mycket underbara grannar, som höll oss uppe dygnet runt med remixade barnvisor. Det var snällt.

Hultan 09, mitt fina festivalhår

Just nu sitter jag framför datorn i full färd med att komma på nåt klyftigt att skriva (det går sådär) men för en liten stund sen satt jag inne på Sims store och laddade ner massa roliga saker till Sims, typ blomstermönstrade badkar och Hello Kitty-nattlinnen och sånt annat som är helt jävla onödigt. Det är riktigt beroendeframkallande kan jag tala om, man kan i princip inte resa sig ifrån datorn när man väl kommit igång. Riktigt farligt med andra ord.

Idag ska jag faktiskt inte bara sitta hemma (det enda jag gör om dagarna) utan ska faktiskt vara barnvakt åt två jättesöta småkillar. Ska blir riktigt kul, hoppas vi kan se nån kul film och mysa lite. Förhopningsvis håller dom sig lugnare nu än förr. 

Jag är så nervös inför flytten till Skåne. Känns helt sjukt att jag äntligen ska flytta ner till Helsingborg, lämna min familj, släkt och alla mina vänner här i Göteborg. Idag är det exakt en månad kvar tills vi åker ner till lägenheten med alla våra grejer. Samtidigt som det känns jobbigt är det ju så jävla kul, det blir det största äventyret i mitt liv hittills! Flytta ihop med min älskade pojkvän och få vårat eget liv, läsa till lärare... Det är vuxenpoäng. Fattar knappt själv att jag bara är 19, känner mig ungefär som 30 nu...

Nä, nu måste jag äta något och börja förbereda mig för en kväll med småbarn, lovely! 
Ha det bäst så hörs vi snart igen! /Mollie

(PS! Vi ska börja skriva mer regelbundet, lovar.. Försöka iaf!)

Hej och välkomna än en gång!

Som vanligt vill jag inleda mitt blogginlägg med att be om ursäkt för att vi inte har publicerat något skoj på alldeles för många dagar. 

Framtiden som den ser ut nu är väldigt ljus. Jag ska ju börja plugga till hösten, Mollie kom in på lärarhögskolan i Malmö (grattis älskling!) och vi har fått en lägenhet att bo i. Ja, det stämmer, jag var på visning förra söndagen, och jag måste säga att det ser väldigt bra ut. Den 21:e nästa månad går flyttlasset mot de södra delarna av vårt lagom avlånga land. 

Jag jobbar vidare på posten och klättrar på karriärstegen. Det tuffa slitet har lett till svåra skador. När jag säger skador så menar jag inte psykiska problem av all stress, jag menar inte heller ryggsmärtor av tunga lyft eller förslitningsskadorna som uppstår av det i många fall ganska statiska arbetet. Nej, den här gången är det min armbåge och min tumme som råkat illa ut. Armbågen fick för sig att det var en bra ide att mosas mellan två burar och tummen tyckte det var okej att slita sönder ett ledband genom att böjas alldeles för många grader bakåt.

Nu är det olyckligtvis så att min tumme fortfarande inte är bra, inte alls, trots att det var ett par-tre veckor sedan "olyckan". Om man skadar sig på posten så ska man skriva en så kallad "Aj" rapport, det är om det skulle gå så illa att något inträffar som gör att man yttrar ordet "aj". Jag undrar om det finns "Ajsominihelvetesjävlakukrövhåls"-rapporter att fylla i, eftersom det snarare var det än "aj" som hade vrålats ut om  min inre röst inte hade gjort skäl för sitt namn.

Mollie sliter också, fast på hemmaplan, hon ligger och svettas i sängen med en bok framför näsan (det tar hårt på ögonen).

Hon kämpar framför datorn (sliter ut lederna i fingrarna)...

...och hon vandrar omkring i ovisshet (inte bra för fötterna utan inlägg).

Nej, hon har heltenkelt lite semester nu inför en tuff studeringsperiod. Välförtjänat, bör tilläggas, yttrade hon precis. 

Förrutom att skriva blogg, så har vi fått en ny hobby. Vi spelar numer The Sims 3! (på heltid, tillägger Mollie)

Vi spelar med "Engelbert Humperdinck" som är min karaktär, "Esther Mol" som är Mollies och "Martin och Mollie" som är, ja, våra tillsammans. 

Engelbert Humperdinck spelar gitarr i stadsparken

 Esther Mol och Engelberts rygg 

Jämfört med sina föregångare så är det förbättrat på alla punkter (nästan) som gjorde det så enormt frustrerande att spela 1:an och 2:an, vilket gör att det i princip är fullkomlig njutning man upplever under sin vistelse i Sunset Valley. Tummen upp för Sims 3!

Vårt tidigare "sluta-röka-projekt" gick kanske inte riktigt som beräknat. Vi har misslyckats totalt de senaste månaderna och vi ber så hemsk mycket om ursäkt för det. MEN... Lyckligtvis (?) tillåter inte vår ekonomi ett endaste bloss så vi har heltenkelt varit tvugna att hålla upp! Fredags var dagen då det sögs in rök i våra lungor sist. Vi får se hur det går i fortsättningen. 

Jag har förresten en rolig sak att berätta som hände precis i början av min karriär som postiljon. Jag och Mollie satt och väntade på bussen som jag skulle ta till arbetet, jag iförd full posten-mundering. Vi såg på håll att en brevbärare kom cyklandes, värt att tillägga så jobbar jag på en paketterminal och hade därför inte en aning om vem personen i fråga var. Men eftersom vi postisar har ett visst band mellan oss, ungefär som MC människor och alkisar har, så nickade den trevliga kvinnan på mig när hon cyklade förbi! Det värmde gott i mitt skånska hjärta. Vi är ju som en enda stor familj på Posten.

En sak som just slog min mycket intellektuella flickvän och blivande sambo Mollie, var att tvättkorgen som nyligen inhandlats är vår första gemensamma "hus-sak". Det ska ju börjas någonstans! Tummen upp för tvättkorgen!

Jag hade gärna stannat en stund till men nu ska vi ha "spa-kväll". Det inkluderar ett varmt och ångande fotbad, ögonbrynsvaxning och ansiktsmask med tillhörande gurkskivor på ögonen. 

Hej på er alla och ha det så bra till nästa gång vi ses! Hälsar Mollie och Martin

För övrigt anser jag att Kartago bör förstöras.

Annars har det inte hänt så fruktansvärt mycket, vi har hunnit vara på Universeum och för en chockerande hög prislapp fått se allt från hajar till apor, och förstås skäggdoppingen Glufse som ivrigt vaktade sitt revir.

Som för att riktigt sparka in pannbenet på min optimistiska skalle, så visade denna dagen att den absolut inte tillförde något till min alltmer glädjeuttömmande vardag. Det är som en enda lång backe som pekar åt fel håll. I detta fallet uppåt. Så för att sparka på han som redan låg ner fullständigt drev den lyckan ur mig och lämnade mig gråtandes i ett hörn. Tack Söndag. Prisa herren!

Har åkt på en släng av den nostalgiska sjukan. Det hela började med att jag för någon dag sedan fick för mig att spela vidare på det halvgamla spelet "Psychonauts" till PS2.

Jag vet att du tänker: "men det är väl inte speciellt nostalgiskt?", och nej, verkligen inte, men om du slutar avbryta mig så kanske jag kan få avsluta mina meningar. 

Det utvecklades på något underligt sätt till att jag blev helt sjukt sugen på att dra en repa i det gamla spelet "Road Rash" som jag spelade vansinnigt mycket när jag var en liten grabb på vårt Sega 16-bitars vi hade hemma.

Internet är min vän och inom en kort stund hade jag fått tag på inte bara Road Rash, utan Road Rash 2 och, hör och häpna, Road Rash 3!

För er som inte är allmänbildade alls, så är det ett motorcykelspel som var galet mycket före sin tid, och som fortfarande lätt är det roligaste spelet att köra hoj i. 

Testade även en så kallad virtual desktop idag. Programmet heter YODM3D, står för Yet anOther Desktop Manager och tillåter en att ha 4 olika skrivbord som man kan bläddra mellan på samma sätt som man roterar en kub. Det är lite svårt att förklara men jag lägger ut en bild på det. Ganska rolig sak och även om jag har svårt att se meningen att ha det så ser det fruktansvärt häftigt ut. Coolnessfaktor 10 av 10.

På onsdag åker jag till Göteborg, till min älskade, för att stanna för evigt. Ja, tänk om det ändå varit så väl. Dessvärre stannar jag inte för alltid, dock en längre period än vanlig. Fram till Mollie tar sin student går det att finna mig i Götet.

Nu har jag verkligen inget mer att säga er, så god natt på er, vi hörs snart igen.

/Martin

2 stycken praktexemplar på att folk har för lite att göra. Dock väldigt roligt! Håll till godo

Något som tillhör ovanligheten för mig är att faktiskt bry mig, sätta mig ner och titta på den mer och mer eländiga Schlagerfestivalen. Dock inträffade detta ikväll. Chillinötter och hemmagjord läskeblask stod till mitt förfogande och jag måste väl säga att ja, det kunde varit en mycket bättre kväll.

Inte helt oväntat gick ju Norge hem som segrare med Europas egna stjärtgo... Nä, förlåt... Stjärngosse Alexander Rybak i spetsen. Låten Fairytale krossade allt motstånd och slog poängrekord med pompa och ståt. Inte alls oförtjänt heller eftersom det helt klart var den bästa låten.

Sångaren är bara en liten glött och misstänk likt min systers pojkvän. Ska fråga nästa gång jag träffar honom om han möjligtvis har Norskt ursprung.

Så Grattis Norge! Alexander är jätteduktig men jag svär, om jag får höra att han är söt eller gullig en enda jävla gång till så begår jag självmord medelst en trubbig sked.

Tyskland gjorde ju det smarta draget att hyra in den exeptionellt äckliga Dita Von Teese, eftersom hon är hela världens gullegris och alla tydligen tycker att hon är så fruktansvärt vacker, världen har absolut horribel smak. Ni kanske borde hyra in Manson nästa år så är er idioti fulländad.

Kvällens lågvattenmärken (förrutom Tyskland) är ju Grekland och Finland.

Grekland skickade en Mallorcasolbränd hobbybög med grava Ricky Martin komplex, och alldeles för stor v-ringning (och svettringning) som försökte dansa sig in i våra hjärtan men framkallade mest vågor av skratt inifrån mitt bröst.

Finland  levererade Eurotechno ala E-Type med sjungande töser på scenen och mycket blinkande ljus. Det hela kompletterades av en bakåtvänd keps och häftiga moves med ena handen. Problemet låg väl i att killen som framförde låten hade alldeles för många år på sitt konto för att det inte bara skulle vara sorgligt. Dessutom är det 2000-talet, inte 90-talet. Eurotechno görs inte längre av en anledning. 

Synd och skam att inte Sverige kom högre upp än vad vi gjorde, nu när vi för en gång skull hade ett bidrag som var bra. Bode enlig mig hamnat topp 3.

För övrigt är jag glad att jag slapp höra den helvetes "Tingeling" låten ikväll. 

Det var min schlageranalys för i kväll. Nu ska jag gå och sova.

Jösses, såg precis att jag hade gjort en sär skrivning! (ja det var meningen nu). Jag hade skrivit schlager analys. HERREGUD. Det är verkligen något som jag hatar, när folk inte kan skriva ihop sina ord. Hur svårt ska det vara? Men det är nu ändrat och ingen skada är skedd. Phew.

Nattinatt

/Martin